Senaste inläggen
Liksom tidigare år pratas det mycket om vem som är den egentliga vinnaren i "Idol" - den som vinner tävlingen och måste skynda sig att smida medan järnet är varmt, eller den som kommer tvåa och som oftast får mer tid på sig att fundera över sina karriärval. Men för årets "Idol"-finalister är det inget snack om saken: De vill vinna.
- Om det är något år man ska vinna så är det i år. Det har blivit jäkligt stort i år, med turnén, skivorna och allt. Det är ett bra år i år, säger Minnah Karlsson tvärsäkert.
Även Jay Smith siktar på förstaplatsen. Han kan inte se att en seger skulle vara en nackdel:
- Det handlar om hur man förvaltar det. Och jag tror att skivbolaget har utvecklats och numera försöker ta fram en artist och inte en "Idol"-vinnare.
Två skivor
Segeryran blir förmodligen ganska kontrollerad för vinnaren. På lördag morgon ska artisten i fråga infinna sig i en musikstudio i Stockholm där han eller hon får spela in en skiva med låtar som framförts under "Idol"-säsongen.
Först därefter börjar arbetet med det "riktiga" debutalbumet. Upplägget, som testades för första gången med fjolårets vinnare Erik Grönwall, känns bra, tycker Jay Smith:
- Nu har man lite tid på sig att landa och träffa låtskrivare i stället för att gå in dagen efter och spela in tio låtar som man aldrig har hört förut.
"Rörd och glad"
En helt ny låt har dock redan spelats in av båda finalisterna: vinnarlåten "Dreaming people". Den har skrivits av bland andra Christian Walz, och enligt idolerna är det den här gången ingen såsig powerballad publiken kommer att få höra den här gången. Till Jay Smiths stora lättnad.
- Jag var ju skeptisk, jag var säker på att jag skulle bli sjukt besviken. I stället blev jag rörd och glad, jag fick nästan tårar i ögonen. Den är den största motivationen för mig att vinna tävlingen, säger han med eftertryck.
Minnah Karlsson är lika lyrisk, och beskriver låten som "ett midtempofyrverkeri":
- Den är skitbra, kort och gott. Det som är så spännande är att jag och Jay är så olika, så det kommer att bli två helt olika versioner av låten. Sedan får man se vilken folk gillar mest.
Utbudet i garagefinalen på fredagskvällen var extremt blandat, alltifrån pop till dödsmetall gjorde upp när de sex finalbanden drog igång. Dock var det falubandet Map of Moscows electropop som stod som segrare när juryn hade sagt sitt. Priset var spelningar på sommarens festivaler Peace & Love och Granny Goes Street.
- Jag hoppades på att vinna, men vågade aldrig tro, säger bandets sångare och gitarrist Jonas Tunander.
Att de vann tycker Jonas är lite extra kul då bandet startades tack vare just Garage för tre år sen.
- Vi hade några andra medlemmar och hade inte samma namn då, men det var början till Map of Moscow. Vi startade bara för att vara med i Garage, som en rolig grej.
Hur gick det då?
- Vi kom inte till final, men det förstår jag.
På senare tid har Map of Moscow satsat hårt, med bland annat spelningar i England och Tyskland. De har även en färdiginspelad debutskiva. När den släpps är dock inte klart än.
- Vi letar lämpliga samarbetspartners, vi får se när den släpps.
Hur firade ni Garage-vinsten?
- Jag vet faktiskt inte vad de andra gjorde, men jag åkte hem och sov för jag skulle upp och jobba.
Tvåa i Garage-finalen kom Rhinestone från Leksand med sin 80-talsinspirerade rock, och extrem-punkbandet Livet som insats knep tredjeplatsen efter ett minst sagt energisprutande framförande.
Dödsmetallbandet Among the debris fick Rockstad: Falun-priset som innebär en spelning på kommande festival.
De två övriga banden som tävlade var Great Garb från Hedemora och Shilovatt från Falun.
Vi hade utsålt fyra kvällar och två till lyckade kvällar. Det visar att det funkar med rockklubb i Borlänge, säger Ronnie Thelin på Goldrush som står bakom Black City på S2.
- Vi har över 3 000 medlemmar på Facebook och det märks att folk vet om Black City och att det pratas om klubben, säger Ronnies kollega Angelica Lindvall.
Till vårsäsongen är nio klubbkvällar inplanerade, varav de flesta artister är klara till sex av dem. Sen tidigare är det klart att Nicke Anderssons Imperial State Electric öppnar säsongen den 28 januari, och att Danko Jones kommer den 6 april. Nu släpper kubben även namn som Bullet, Sonic Syndicate, releaseparty med Sator och en 50-talskväll med bland andra John Lindberg Trio.
- Vi har även i princip klart med en stor akt som ska avsluta säsongen den 27 maj. Jag trodde vi skulle kunna gå ut med det nu, men vi måste vänta lite. Det är alla fall en akt som jag tycker slår Mustasch i storhet, säger Ronnie hemlighetsfullt. Förutom de stora dragplåstren vill Black City fortsätta satsa på bra dalaband som förband på klubbkvällarna, i samarbete med Studiefrämjandet.
- Det finns ju mycket bra lokal musik, och det är bra speltifällen för dalabanden, tycker Jonas Asplind på Studiefrämjandet.
Förutom att Black City har dragit stor publik tycker Jacob Dakkour, nattklubbschef på S2, att man har lyckats skapa lite av en ny trend i Borlänge.
- Det som har varit så kul med Black City är att folk går tidigare till krogen, och att det har varit en väldigt blandad publik, säger Jacob.
- I snitt har vi haft 200 personer inne på klubben redan vid 22, det är väldigt bra för att vara Borlänge. Det blir en bättre stämning då, tillägger Ronnie.
Han gjorde det år 2000, 2002 och 2005. Med årets "2 steg från paradise" var det dags igen. Håkan Hellström toppar TT Spektras sammanställning över de svenska musikkritikernas favoritskivor.
- Det är väldigt roligt, man gör ju inte musik om man inte bryr sig om vad folk tycker om den, säger han.
Skivan kom i oktober och Håkan Hellström har bara hunnit göra sex konserter med det nya materialet. Till våren ska han ut på en lång turné och sedan väntar sannolikt de stora festivalerna.
Redan innan skivan var klar hade Håkan Hellström på känn att de nya låtarna skulle gå hem.
- Jag vet att det finns många som inte gillar mig, men dem tänker man ju inte på när man skriver musik. Jag har en hög personlig ambition när jag skriver och när låtarna började bli klara för att spelas in kände jag att "det här ska nog folk kunna digga".
Håkan Hellström var ohotad på kritikerlistan. Bakom honom ligger Robyn med "Body talk" och Radio Dept. med albumet "Clinging to a scheme". Det är två skivor som Håkan Hellström inte har ägnat någon större tid under det gångna året.
- Jag har mest lyssnat på Frank Sinatra och Dean Martin. James Browns "The Payback"-skiva och Beatles "Sgt Pepper" har jag lyssnat mycket på också, säger han. Daniel (Gilbert, Hellströms långtida gitarrist) har grymt bra koll på ny musik, så han är min kanal till ny indie och sånt, säger han.
För elfte året i följd har TT Spektra sammanställt svenska musiktyckares årsbästalistor till en definitiv kritikerlista. Med sin fjärde topplacering befäster Håkan Hellström sin position som recensenternas favorit.
Bland de utländska skivorna tog Kanye West hem titeln för andra gången. Han vann även 2004 med sitt debutalbum "The college dropout".
Listan omfattar ett 40-tal kritikers listor, fördelade på nästan 20 tidningar.
Det här är första gången jag ser Borlängerevyn så jag kan inte jämföra med tidigare revyer. Vissa akter är vad jag förstår återkommande inslag, som ”Blondinen” (spelas av imponerande Ulla Sundqvist) som pratar på brett borlängemål om hur nervös hon är inför att göra ett graviditetstest, hon som inte pluggat och vet vad hon ska svara.
Det har hänt mycket under det gångna året. Kronprinsessbröllop, val och politiska konflikter. Revyn tar självklart upp det faktum ifall Dalkurds klubbhus ska ligga på sportfältet eller inte. En diktatorisk Kenneth Persson slår med partipiskan och får sina undersåtar att trava och galoppera runt manegen. ”Ska klubbhuset ligga på sportfältet?” ”NEJ” ropar majoriteten men med en piskrapp blir det genast ”JA”. Det är en akt som lockar till många gapskratt.
Den klassiska akten med Cecilia och Charlotte är så rolig att jag gråter av skratt. Ulla Sundqvist och Monika Jansson har själva svårt att hålla sig för skratt vilket tyder på att de verkligen har roligt på scen. Det känns äkta.
Även ”Bröllopsbestyr” med två rara kullor (Hans-Göran Berglund och Hans Westlund) som åkt till huvudstaden för att se kronprinsessbröllopet är riktigt rolig och får mig att undra hur många skämt det finns om kungahuset egentligen?
Den tveklöst roligaste akten är ”GPS” vilket jag tror är en åsikt som delas av många i publiken med tanke på de många skrattsalvorna.
Sammanfattningsvis är årets upplaga av Borlängerevyn en rolig cirkus som håller mycket hög kvalitet. Att dessutom se ett sådant sammansvetsat gäng på scen som själva har svårt att hålla sig för skratt får mig att uppskatta den ännu mer.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|